Det blir kval i vår, vilket är i linje med ursprungsplanen. Dock tyvärr ett helt annat kval än vi räknat med.
Mycket har sagts i ämnet där de rätta orden för att beskriva fiaskot egentligen inte existerar. Men jag tänker välja att blicka framåt. För oavsett vilken serie vi spelar i nästa år måste ett antal förändringar nu göras om inte vårt kära SSK ska fortsätta på vägen mot sin undergång.
Så därför tänkte jag dela med mig med vad jag vill se på plats så snart det bara går efter att denna helvetessäsong är över.
Visioner
Vi lider inte brist på kortsiktiga målsättningar i klubben. De kommer och byts ut flera gånger varenda säsong känns det som. Däremot finns en total avsaknad i klubben på visioner. Fråga vem som helst i klubben om var de ser den om tio år och jag garanterar att du i bästa fall får ett ”i god dager” som svar.
Jag tror att bristen på visioner är en stor anledning till att gamla treårsplaner ersätts med nya den första måndagen varje månad kl 15.
Idag vill man bara nå en shl-plats så snart som möjligt utan att ens riktigt veta vad vi ska med den till. Den viktigaste anledningen tycks vara att ”SSK hör hemma där”. Det är väldigt mycket måsten och väldigt lite vilja och glädje.
Jag vill se nån som kommer in och säger att om tio år ska SSK vara det nya SAIK. Inte på grund av någon ärorik historia, utan för att det är roligt att vinna. Inte för att återupprätta en förlorad ära utan för att bygga en helt ny. Faktum är att vi är inte längre fram än vad SAIK var för 15 år sedan. Eller för den delen Växjö eller Örebro för 6-7 år sedan.
Med enbart kortsiktiga mål blir det väldigt lätt att hela tiden halka tillbaks till ruta ett och tvingas bygga nytt varenda säsong. Med en vision är det inte lika farligt att fortsätta bygga på en niondeplats för att nästa år kunna utveckla laget och komma högre. Och som en bonus blir ett avancemang till SHL bara ett steg på vägen istället för slutmålet, så vi slipper stå handfallna den dagen vi går upp.
Det är hög tid att sluta prata om vår ärorika historia nu. Visst, det är en av hockeyveriges allra ädlaste, men hör jag en till som säger att SSK är en ärorik klubb som borde spela i högsta serien så kommer jag att kräkas lite. Vi ska inte spela i SHL för att vi en gång var bra, vi ska spela där för att vi vill vinna framtida segrar. Idag handlar det alldeles för mycket om att inte förlora ännu mer av vår forna glans och alldeles för lite om att faktiskt vinna i nuet.
Så in med någon som vågar vinna istället för att sträva efter att ”inte förlora”. Någon med drömmar och som vågar sticka ut hakan.
100-punktersplan
För 10-15 år sedan var svensk juniorhockey på väg att tappa fotfästet helt i världstoppen. Medaljer i VM var önskedrömmar. Idag är Småkronorna en given guldkandidat varje år. Går vi inte till final är det närmast ett misslyckande. Idag är SSK i exakt samma läge. Vi har blivit akterseglade av storheter som Karlskrona och Asplöven, som om man vill likna dem vid landslag motsvarade typ Färöarna.
Mannen bakom juniorhockeyns uppryckning var Tommy Boustedt och det han gjorde var att ta fram en 100-punktersplan för hur man skulle bygga upp svensk juniorhockey igen. Jag vill se en liknande 100-punktersplan fast för föreningen SSK. Tommy jobbar på förbundet, men kanske är han intresserad av att sälja några konsulttimmar för att berätta hur han resonerade? Så ring Tommy och sätt igång och lista åtgärder!
Mental coach
Upprätta ett samarbete med en mental coach som kan hålla en sporadisk kontakt med laget även i medgång. Då blir vägen till hjälp kortare ifall behovet av akuthjälp blir stort. Vi har fått en kultur där kraven är stora och framgång snarare är något man förväntar sig än något man riktigt gläds över. Många anser att välbetalda spelare ska klara den pressen, men faktum är att även hockeyspelare är människor.
I stunder av medgång är det säkert fantastiskt att spela i en av Sveriges mest klassiska klubbar. Men i stunder av motgång kan det lätt vändas till en börda som jag har full förståelse för att många har svårt att bära på sina axlar.
********
Av dessa tre punkterna är det egentligen bara den sista som, på grund av ekonomi, är avhängigt att vi spelar i allsvenskan.
Men först ska årets säsong avslutas. Och hur går då det?
Optimisten i mig lutar sig mot historien och då brukar lag som tidigt får inrikta sig på negativt kval klara sig kvar oftare än lag som trillar dit i sista omgången. Det verkar vara lättare att ladda om mentalt då.
Pessimisten i mig säger å andra sidan att självförtroendet i ett förväntat topplag är betydligt mer sargat än i ett kvalande lag som de flesta tippat i botten.
Realisten i mig säger att hur det än går kommer det bli väldigt nervöst på vägen dit.
Yours truly (med förhoppningar om allsvenska matcher även nästa säsong),
Bigge